tillfälligt avbrott.

det är just precis vad som har varit, känns som om någon snubblat över en sladd i mitt bloggskrivande så att det blivit ett oönskad avbrott.

Eller oönskat och oönskat, jag har som inte känt att jag haft något vettigt att skriva och om jag skulle skrivit skulle det ha blivit massa tjat om hur mycket jag saknar David. för det gör jag.
Jag känner mig inte riktigt som mig själv mestadels nuförtiden, har inte gjort det sen i höstas riktigt. Efter att levt länge med ett svart moln över mig så var det som att när jag kom till London att det försvann, jag började leva utan att tänka på allt jobbigt som hänt åren innan. Jag tänkte inte så mycket på att det jag trodde skulle vara för evigt hade fått ett avslut, jag kunde sätta tankarna åt sidan om att ingenting skulle bli som vanligt igen. även om jag innerst inne än idag hoppas att det skulle kunna bli så.
Jag träffade David och började känna mig så hel,komplett som jag aldrig någonsin gjort. Någon som vet allt om mig och älskar mig trots mina fel och brister som jag själv tycker att jag har.
Sedan när han for tillbaka till USA var det som om han tog halva mitt hjärta med sig, även om jag vet att det är han och jag så är det sjukt jobbigt att behöva vara utan honom när det är så sjukt svårt att andas utan honom brevid mig.
Sen hösten har jag varit så sjukt frustrerad över att det ska vara så komplicerat för oss att vara tillsammans på det sättet som vi vill, för alltid och jag har fått kämpat dagligen med min frustration över tidsskillnader, avstånd och visumprocess. En sak som är säker att när allt det här med visumet är över och vi äntligen får vara tillsammans så kommer jag inte för en sekund ta förgivet att vara tillsammans och jag kommer att se tillbaka på den här tiden och faktiskt se något positivt av det, att den här tiden förde oss närmare och gjorde mig SÅ säker att David är den rätte för mig.
Visumprocessen har iallafall kommit till nästa steg, dvs våran ansökan om K-1 Fiance visa har blivit godkänd. Nu väntar vi bara på att papprena ska komma till Amerikanska ambassaden i Stockholm så de kan skicka ut papper till mig att fylla i innan jag kan få komma på intervju och göra en hälsoundersökning.
Tack för alla som tänker på oss, det betyder mycket.
nu ska jag försöka komma igång igen, sakta men säkert.
hoppas att våren har kommit för att stanna.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0