kjolen.

ännu en dag är avklarad,
började dagen med lite styrketräning på EGO med girlsen =)
sen bar det av till skolan för att ha svenska lektion, vi tittade på fortsättningen
på Förnuft och Känsla, där de även visade det konceptet som alla kvinnor vet om: att
män är svin =) haha.
resten av skoldagen, var oviktig massa prat om ljud o så men det kändes mest som en upprepning av
det vi fick höra i höstas.
sedan gick vi tre till ticket och kollade på resan som vi ska åka på om 10 dagar.......aahh, jag längtar.
jag vill bara bort härifrån.
efter det så gick jag o E och handlade något att äta, det blev dock något med sting i =P
sedan var jag på Florus, det var halvlamt.
även att jag tvingade iväg mig nyss på Friskis här i matfors, det var ett väldigt tråkigt pass. det var inte den vanliga instruktören som var där. =(

Imbum är söt =), han också

aja, nu ska jag sova.

aah, de spelar "never had a dream come true"- S club 7...NOSTALGI!!

fred och kärlek(till alla utom mig)
puss.

hey!

har insett att jag bara skriver en massa deppiga saker här,
 så det tänkte jag ändra på.
idag vaknade jag, åt frukost, fick skjuts av mamma in till
EGO så jag kunde träna AFRO power dance. kan tillägga att det är
det roligaste jag har tränat på länge. sedan kom jag hem, fortsatte på det
jag började igår..har varit väldigt kreativ denna helg.
virkat ett par "tofflor" , i en cool design..om jag får säga det själv.
jobbat lite med projektarbetet har jag också, sytt ett par byxor av en kjol
och sedan en väst av syrrans byxor, hehe sorry.
blev ganska nöjd kan jag lägga till, tack och lov att jag har mamma som jag kan
ställa en massa frågor till.
måste bara säga att det var rätta låtar som gick vidare i melodifestivalen, idol-pojkan =)
svettas som en gnu, men jag antar att jag ska sova nu så jag kommer upp imorn. så jag kan sy =)
aja, shing.

jösses.

ännu en skolvecka har gått.
nu börjar den där ensamhets känslan krypa tillbaka hos mig.
jag vill inte vara ensam längre!
jag överlevde iallafall allahjärtans dag, var glad.
måste verkligen bort härifrån, jag klarar inte av detta någe mer.
bort från allt och alla, utan att behöva tänka.
nu när jag mest behöver dig, varför känner jag mig så ensam och övergiven?
aja, allt kan ju inte vara en dans på rosor. men man skulle ju bli glad om det
någon gång var i närheten att vara det.

men,men. min uppgift är att glädja andra, och då undrar jag när någon ska glädja mig?

det känns som det inte finns någon som man kan lita på fullt ut, man har bara sig själv. folk lovar en massa som de sedan inte håller, jag klara inte av några mer brutna löften, även om det så skulle vara minsta saken så pallar jag det inte. jag kanske inte säger att jag blev sårad eller att det gör något, men det är klart att det gör något.
och om du skulle någonsin ljuga för mig, så tappar du mig helt.
alla svek, gör så min kropp tappar kontrollen och de blir svårare för varje gång att hitta tillbaka till den man var innan att resa sig när man liksom har fallit. man blir nog aldrig riktigt hel.
faller du, så faller jag - pyttsan.

slut.

RSS 2.0