idag vaknad jag nio, tänka sig på en lördag. jag förstår inte varför jag inte kan sova...jag är ju så trött hela tiden. frågade mamma om hon kunde fixa sömntabletter till mig, men det förstår jag ju att hon inte kan. det ända jag kanske behöver är att slappna av men, det kommer ju dröja ända tills sommarlovet innan jag kan slappna av om jag ens kan göra det.

borde kanske plugga lite, eller kanske plugga lite text eftersom jag ska iväg på körresa till helgen så jag kan alla låtar de kunde innan jag började. men jag kommer mig inte riktigt för.

jag längtar så till på fredag för då kommer någon jag har saknat så enormt hem, fast den person har kanske förändrats mycket. efter hon gjorde en sak som jag aldrig trodde hon skulle göra när hon var borta så vet jag inte om jag känner henne fortfarande, eller om jag nånsin gjort det.

under veckan som var i skolan började jag fundera på varför folk inte kan ta emot komplimanger, om man säger t ex. vad fint du sjunger, så kan de inte ta emot det utan de bara säger neeeeeej och ser oberörd ut. men sedan när det kommer på tal om att man har en speciell stund när alla påpekar ens positiva saker att man kan ta emot det då. själv blir jag då så att jag kan inte säga något positivt, det bubblar massa positiva saker som jag vill säga men jag får inte ur mig dom för jag vet att om jag skulle säga det en annan tid en denna så skulle de inte ta åt sig. nu säger jag inte att jag inte är så, jag kan ärligt säga att jag också är så många gånger. men nu när jag har börjat tänka på det så kanske jag kan ändra på det för egen del.

ikväll händer inget speciellt för mig, jag blir väl hemma och för ovanlighetens skull så är min bror hemma så det bli väl att umgås med honom och hans flickvän. men nu ska jag ner och kutta lite grönsaker till maten. nice,nice.

Du är vacker!
Du är älskad!
Du är betydelsefull!

peace out
/Mariah