det måste ju vara så att ju mer känslosamma saker man går igenom dessto mer blödig blir man i allt annat. Antar att det är att man känner igen sig i situationer, när man ser något på tv eller när någon berättar något. Men förut så kunde det vara att man bara kände att tårarna kom, men nu är det verkligen på gränsen, till hulkande fulgråt. tur att det är bara jag som sitter här i min ensamhet och är. visst det är bra att vara känslosam, men kanske inte så här mycket. aja, what to do? :P

mina dagar går till packning, planering och funderingar. jag tar vara på att vara själv, tänka och lyssna på musik! för första gången på flera år, eller kanske någonsin så lyssnar jag verkligen på musik. helt underbart vad magiska röster det finns där ute, de förmedlar känslor och sväng. jag blir verkligen glad i magen, jag vill höra mer. jag tror att jag aldrig kan bli mätt! någon som har förslag på någon bra musik?