skit och åter skit!
muntligredovisning om idag så jag läste tills jag såg i kors igår
kväll och satte klockan för att läsa innan skolan, men allt var ju för dumt
så klart trodde jag att redovisningen skulle gå bättre för jag läst boken.
nej, hur kan jag vara så dum? jag är så värdelös på att prata inför folk,
hela redovisningen gick ju skiiiiit!!!!!åh!
fast jag bryr mig inte, jag får ju värsta minneslockorna när jag ska prata och
sedan blir inget sammanhängande. också ser läraren ut som om jag är något sär som
inte kan prata och måste få specialbehandling..att jag inte kan något. jag pallar inte.
det är inte långt kvar nu men jag orkar verkligen inte, det är så mycket och jag kan inte koncentrara
mig längre ingenting fastnar..
nu är det iallafall lång helg så jag ska fixa med lite skolgrejer så jag inte skjuter på allt.
sedan idag på skolan så har jag insett vad allt är ytligt och vad jag har blivit förändrad, inte till det bättre
tror jag. folk man trodde kände har blivit så konstiga så jag kan inte ha känt dem så väl.
pratar över mig som om jag inte finns där, jag kanske vill följa med någon gång jag med men istället så
frågar de inte mig utan de pratar över huvudet på mig. vad är jag bra till då? i vilka sammanhang passar jag?
åhh.
måste elda nu. annars lär det bli livat.
fred&kärlek
pussen!
ensamheten gav mig ingen ro, livet kändes som en trasig bro.
jag skulle över den men var rädd för varje steg jag tog
ingen fanns vid min sida gav mig kraft gav mig mod.
öken.
är så att jag inte ska vara lycklig?
varför skulle det vara en dumhet att vara kär?
när man säger något sådant får jag känslan av att man ångrar
allt som man hargjort. men hur kan man?
ibland så känner jag mig så lämnad efter bara, alla flyttade och lever sitt
egna liv. jag får liksom tjata mig till att få sällskap när jag är ensam.
men, hur ska man göra när man känner sig ensam när man inte ens är ensam.
alla säger att man ska göra sitt bästa hela tiden så man slipper se tillbaka när man
blir äldre och ångra sig. men hur ska man kunna göra sitt bästa när man känner sig kränkt
och okoncentrerad för man bara tänker och tänker hela tiden.
till en början så kunde man skjuta bort tankarna så man kunde prestera på topp, men sedan när
man blev ensam så blev ju allt så rakt på. de vet liksom hur det är, men det är inte mitt i det hela.
om jag fick önska mig en enda sak här i livet så skulle det inte vara pengar eller någon flashig bil, utan
det skulle vara evig lycka och att ensamhetskänslan skulle avta.
det känns som allt jag skriver här är negativt och väldigt egoistiskt, men jag skriver bara sannigen. hur jag känner mig, människor säger att ord inte känns. men jag skulle hellre bli slagen än att utstå denna "psykiska process" eller vad man ska kalla den. visst, det finns mycket som jag ska vara så lycklig över, men jag kan inte direkt glädjas åt det fullt ut för jag vet att lyckan vara inte förevigt. eller kan den?
tänk om allt kunde vara som när man var liten, när man kände sig hel och man längtade till saker, saknade saker och kunde hitta på låtsas kompisar att leka med när man var ensam. om man skulle göra det nu så skulle folk tro att man var sinnes sjuk. och man har ju inte den livliga fantasin kvar. too bad.
aja, snart ska jag till skolan. men jag kände att jag var tvungen att få skriva av mig lite så dagen blir bättre och jag kanske kan skjuta tankarna åt sida och försöka vara glad.
peace & love, love to everybody that needs it <3
puss!
en sak.
det blev ett dramatiskt försök till att somna.
jag tror jag har kommit på problemet jag har,
jag har många vänner, men ingen som riktigt är nära.
jag håller allt för mig själv, jag vill inte berätta.
men det är ju som jag vill leva, leva i nuet.
glädjas åt tillvaron och inte tänka på tråkigheter, men självklart så
hoppar de fram som några oönskade pop-up fönster när man minst anar det.
som i morse, jag vaknar och är på hur bra humör som helst. sedan på skolan när man
träffar massa skööna människor. men sedan bara av att sitta i ett klass rum får en att bli så
nedstämd att man blir så trött och less. aja, men ska ju inte klaga. det finns ju många som har
det svårare men också är det ju många som har desstå lättare. men livet ska ju inte vara lätt heller.
aja, tjo!
fred&kärlek(kärlek till de flesta)
puss, chill!
Love wasn't made for me, But I was made to love.
detta påsklov
jag har liksom inte hunnit med att göra så mycket, timmarna rinner liksom iväg.
trodde att jag skulle ha det så roligt, att jag skulle ha så mycket att göra att jag skulle slippa
vara ensam. men det blev ju rena rama motsatsen, jag har varit tvungen att hitta på något att
underhålla mig själv, jag har blivit förnedrad kallad äcklig och att jag inte ska ha på mig kläder som jag
har dem. och ensam är en sak som jag har verkligen varit. det har planerats att man ska göra saker i förväg, så man´har gått och sätt fram imot det, sedan när det verkligen kommer till det så blir det fel, man blir bara besviken. om man bara kunde sluta se fram emot saker, då skulle jag inte bli så besviken.
igår var jag ensam stora delar av dagen, visst det är skönt att vara ensam men inte när man känner sig ensam när man är med andra människor också. då känner man sig hur ensam som helst när man är det på riktigt. jag borde göra alla läxor som jag samlat på mig, men det är liksom inget som fastnar. jag kan inte koncentrera mig längre. antagligen för att jag inte kan sluta tänkta och lägga de där tankarna åt sidan eftersom man blir påmind om dem hela tiden. nu som man borde lägga in sista växeln när det inte är så många veckor kvar tills man tar studenten. alla tycker att man är så vuxen, men jag känner mig inte alls mogen för att ta mina egna beslut och bestämma vad jag vill göra med mitt liv för attt försörja mig själv. jag har ju alltid varit minst, ha sluppit att göra saker så jag har ju en massa praktiska saker att lära mig innan jag kan klara mig själv. jag blir bara mer och mer förvirrad. det ända jag vill göra nu är att sy, att skapa. det är så otroligt roligt.
jag har iallafall skickat in min ansökan till Solvik, jag hoppas verkligen att jag kommer in. alla säger att det kommer jag, men jag vill inte vara så självsäker jag har en känsla av att jag har blivit för divig på sistone. så jag har blivit väldigt nojjig ifall det märks och att andra tycker det.
aja, skriver kanske mer idag, det känns som jag inte fått ut det jag vill med detta inlägg.
måste städa upp efter mig i min syverkstad, dvs vardasrummet.
sedan ska jag förhoppningsvis få min telefon idag =)
så vi ska åka och hämta den.
aja. fred och kärlek, kärlek till alla.
puss!
när jag blir stor vill jag bli som min mormor.
hello!
dagen börjar med att jag vaknar och är hur trött som helst, men jag var tvungen att kliva upp 9.00 för att hinna äta innan jag skulle till doktorn angående min allergi. sedan så kom jag hem, och fixade lite med läxor som jag samlat på mig över lovet. mamma kom hem och hon åkte, och jag fixade mormors klänning som jag lovat sedan levererade jag den till henne för att samtidigt passa på att kolla lite på hennes mönster. men dem hade hon förlagt någonstans, så jag fick bara en bråkdel av alla som hon har + lite garn och massa historia och pinsamma minnen. min mormor är för härlig hon, hon kan allt. jag hoppas att när jag blir äldre att jag kommer att ha samma erfarenheter och kunskaper som hon, den stjärnan ^^
snart ska jag ta och laga mig en middag, det får nog bli korv och makaroner =)
har inte mycket mer att säga, det är anledningen till att jag inte skriver här så ofta eftersom jag inte har så innehållsrikt liv =P.
IMORN FÅR JAG kanske MIN NYA TELEFON =) ^^
-jag längtar =)
aja, puss&kram
fred och kärlek, kärlek till alla!
påsklov.
syr, äter och sover. oh yeah. =)
ring om du vill hitta på något.
