snart åker vi på turné, jag ser framemot det så galet mycket.
till viss del, Sundsvalls konserten,träffa delar av familjen, träffa Linn och Shushan i Uppsala. sedan en dag i Sthlm, kanske hinner träffa någon Goding där också, vem vet. sedan Gotland, och träffa folks anhöriga det blir roligt =)

det här inlägget är till viss del till din min kära ZarahLinnea, du är en av dem som gör min vardag. Du är så stark, jag hoppas att jag någon gång kommer få lite av din styrka. <3


hur jag mår? jodå, jag mår bra..känner att snart kommer allergin att utbryta i min vardag har redan börjat knapra tabletter så det inte blir som förra året att det lägger sig på stämbanden och jag får svårt att sjunga.
     jag blir mer och mer rädd för att jag är krävande, att jag tar för mycket plats. så jag drar mig lite tillbaka, för det är inte sån jag vill vara.

igår hade vi sjungning i Byske med United, det var en härlig kväll. det var en härlig människa som kom fram till mig under förbönen och frågade om han fick be för mig. men jag kände mig så tillfreds ställd så jag tackade nej, ingenting är direkt perfekt i mitt liv, men det funkar även fast det gör väldigt ont för det mesta. men det är då jag kan tänkta det finns ett ljus i mitt liv, Jesus. under mina böner innan den här personen kom fram till mig så var jag bara så tacksam, samtidigt som jag var helt tom. tacksam för att som jag får i livet, och tom för jag vet inte vart jag ska ta vägen. det den här människan sa till mig var så upplyftande det kommer jag nog leva på länge. otroligt, vad Gud kan göra!

åh, vad jag hade velat fara och hälsa på Ante och Elin, jag saknar dem så. jag behöver komma bort känner jag, jag saknar så många så jag blir så krävande hos dem som står mig nära här. jag är så beroende av närhet, utan den blir jag så nedstämd. kanske låter konstigt, men det är så jag fungerar.

klockan är 12.35 nu, jag har inte ätit frukost... jag vet inte ens om jag har någon frukost. jag funderar på om jag ska släpa mig till Kåge och vara så lat att jag tar bussen tillbaka efter att jag har handlat. ska kolla om jag får med mig någon.

aja, här kan jag ju inte sitta längre iallafall.
tack för alla som orkar med mig trots jag är som jag är. jag är konstig, det har jag iallafalla konstaterat.
saknar er som jag saknar!
älskar er som jag älskar!
/Mariah

att jag inte just vaknat som man skulle kunna tro pga. mitt förra inlägg.
min käre dator Rakel, råkade visst stå på i natt. jag stängde bara igen luckan utan att göra något. så hon var lite seg när jag försökte väcka henne. så hon strejkade, där av att mitt inlägg aldrig blev publicerat.
så jag klirrade det nu :)
då var det sagt!

nu har jag vaknat efter att ha sovit hyffsat länge, men jag har blivit störd av konstiga drömmar. men jag känner mig ändå ganska utvilad. idag så ska jag bara baka bullar, hjälpa ZarahLinnea att baka kaka inför Musikcaféet på tisdag, som jag förövrigt inte alls är så pepp på men, men.  sedan ska jag självklart vänta på att Gustav kommer hem från Piteå. :)
men nu, nu blir det havregrynsgröt!
avslutar med en bild på underbara Gustav<3

så, nu var det sagt och skrivet. varför har man någonsin tvekat på att svara på frågan,är du kristen? kanske har man tvivlat just då. men största delen av mitt liv har jag ändå varit troende, det är ju liksom endel av mig. så varför ska jag vara så blek med att säga det. när jag är så färgstark i allting annat.

jag är så beroende av närhet, jag får väl vad som är lagomt för en "vanlig" människa, men det är inte nog för mig. kanske om jag blir tryggare i min tro och inte "skäms" för den på något undan gömt plan så kanske jag skulle bli mättad på något sätt. jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag liksom kan inte få nog. jag saknar alla: två minuter i mammas knä, alla godnatt kramar från pappa vid datorn, att ligga sked med Debbie i soffan, krama Sarah, rufsa ante i håret när han sitter vid datorn, mysa med amanda i knät, ligga i antes säng när han är borta med Imbum. och att vara hemma hos mormor. jösses, så olika typer av närhet kan saknas. att jag kan bli så beroende av närheten på ett sånt sätt så jag saknar den så den gör ont i mig.

i och med skolgången här och att jag gått och blivit kär har jag samlat på mig mer "närhetsberoenden", jösses jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. även fast jag har folk omkring mig så saknar jag dem på något sätt. det är konstigt. jag undrar vart jag vill komma med det här inlägget. jag antar att jag framstår som en mysko typ. fast det är jag ju också, men jag är älskad. och jag är rentav vacker, eller jag kanske inte tycker det själv. men efter som jag är skapad till Guds avbild så måste jag ju vara det hur jag än ser ut..jag har börjat tänka på det mer och mer. så många år som jag har låtit gått till spillo, genom att rent av hata mig själv, varför har jag varit så? jag har ju mot sagt min tro helt och hållet. har jag haft rätten att kalla mig kristen? att skada ett av Guds barn som han älskar så mycket, det måste ju bara värkt i honom när han såg på mig, att något som är skapat till hans avbild som sedan inte trivs med det utseendet. vad har jag gjort egentligen. men jag har ju fått mina straff, för att minnas mina felsteg. en störd kroppsuppfattning att leva med, det är nog något som jag får jobba med varje dag resten av mitt liv. jag hoppas det kan försvinna någon dag. jag vet att Gud har iallafall förlåtit mig, och jag är så tacksam att han hjälpte mig ur det. att han gav mig styrkan att orka välja livet.
nej, jag ska inte börja dra upp gamla saker.
men jag var på ungdomssamling idag på Efs som fick mig att tänka till lite.
Gud är God.
nu ska jag sova.
fridens.
kärlek<3
/Mariah  

jag vet inte vart jag ska ta vägen.
jag vet inte hur jag mår.
jag vet inte vad jag känner,
jag känner mig bara så otillräcklig.
vet inte vad jag ska ta mig till.


det bara bubblar i mig med känslor, jag vet inte vart de ska ta vägen.
galet, jag vet inte hur jag ska formulera mig.

jag älskar dig/er så!

<3/Mariah