snart.
snart åker vi på turné, jag ser framemot det så galet mycket.
till viss del, Sundsvalls konserten,träffa delar av familjen, träffa Linn och Shushan i Uppsala. sedan en dag i Sthlm, kanske hinner träffa någon Goding där också, vem vet. sedan Gotland, och träffa folks anhöriga det blir roligt =)
det här inlägget är till viss del till din min kära ZarahLinnea, du är en av dem som gör min vardag. Du är så stark, jag hoppas att jag någon gång kommer få lite av din styrka. <3
hur jag mår? jodå, jag mår bra..känner att snart kommer allergin att utbryta i min vardag har redan börjat knapra tabletter så det inte blir som förra året att det lägger sig på stämbanden och jag får svårt att sjunga.
jag blir mer och mer rädd för att jag är krävande, att jag tar för mycket plats. så jag drar mig lite tillbaka, för det är inte sån jag vill vara.
igår hade vi sjungning i Byske med United, det var en härlig kväll. det var en härlig människa som kom fram till mig under förbönen och frågade om han fick be för mig. men jag kände mig så tillfreds ställd så jag tackade nej, ingenting är direkt perfekt i mitt liv, men det funkar även fast det gör väldigt ont för det mesta. men det är då jag kan tänkta det finns ett ljus i mitt liv, Jesus. under mina böner innan den här personen kom fram till mig så var jag bara så tacksam, samtidigt som jag var helt tom. tacksam för att som jag får i livet, och tom för jag vet inte vart jag ska ta vägen. det den här människan sa till mig var så upplyftande det kommer jag nog leva på länge. otroligt, vad Gud kan göra!
åh, vad jag hade velat fara och hälsa på Ante och Elin, jag saknar dem så. jag behöver komma bort känner jag, jag saknar så många så jag blir så krävande hos dem som står mig nära här. jag är så beroende av närhet, utan den blir jag så nedstämd. kanske låter konstigt, men det är så jag fungerar.
klockan är 12.35 nu, jag har inte ätit frukost... jag vet inte ens om jag har någon frukost. jag funderar på om jag ska släpa mig till Kåge och vara så lat att jag tar bussen tillbaka efter att jag har handlat. ska kolla om jag får med mig någon.
aja, här kan jag ju inte sitta längre iallafall.
tack för alla som orkar med mig trots jag är som jag är. jag är konstig, det har jag iallafalla konstaterat.
saknar er som jag saknar!
älskar er som jag älskar!
/Mariah
till viss del, Sundsvalls konserten,träffa delar av familjen, träffa Linn och Shushan i Uppsala. sedan en dag i Sthlm, kanske hinner träffa någon Goding där också, vem vet. sedan Gotland, och träffa folks anhöriga det blir roligt =)
det här inlägget är till viss del till din min kära ZarahLinnea, du är en av dem som gör min vardag. Du är så stark, jag hoppas att jag någon gång kommer få lite av din styrka. <3
hur jag mår? jodå, jag mår bra..känner att snart kommer allergin att utbryta i min vardag har redan börjat knapra tabletter så det inte blir som förra året att det lägger sig på stämbanden och jag får svårt att sjunga.
jag blir mer och mer rädd för att jag är krävande, att jag tar för mycket plats. så jag drar mig lite tillbaka, för det är inte sån jag vill vara.
igår hade vi sjungning i Byske med United, det var en härlig kväll. det var en härlig människa som kom fram till mig under förbönen och frågade om han fick be för mig. men jag kände mig så tillfreds ställd så jag tackade nej, ingenting är direkt perfekt i mitt liv, men det funkar även fast det gör väldigt ont för det mesta. men det är då jag kan tänkta det finns ett ljus i mitt liv, Jesus. under mina böner innan den här personen kom fram till mig så var jag bara så tacksam, samtidigt som jag var helt tom. tacksam för att som jag får i livet, och tom för jag vet inte vart jag ska ta vägen. det den här människan sa till mig var så upplyftande det kommer jag nog leva på länge. otroligt, vad Gud kan göra!
åh, vad jag hade velat fara och hälsa på Ante och Elin, jag saknar dem så. jag behöver komma bort känner jag, jag saknar så många så jag blir så krävande hos dem som står mig nära här. jag är så beroende av närhet, utan den blir jag så nedstämd. kanske låter konstigt, men det är så jag fungerar.
klockan är 12.35 nu, jag har inte ätit frukost... jag vet inte ens om jag har någon frukost. jag funderar på om jag ska släpa mig till Kåge och vara så lat att jag tar bussen tillbaka efter att jag har handlat. ska kolla om jag får med mig någon.
aja, här kan jag ju inte sitta längre iallafall.
tack för alla som orkar med mig trots jag är som jag är. jag är konstig, det har jag iallafalla konstaterat.
saknar er som jag saknar!
älskar er som jag älskar!
/Mariah
Kommentarer
ZarahLinnea
Det är du som gör mig stark min underbara mums! :) Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag inte hade dig.. Och du är aldrig för krävande.. du är bara bäst! :)
Trackback
