det börjar med att jag inte hade läst färdigt boken jag skulle ha
muntligredovisning om idag så jag läste tills jag såg i kors igår
kväll och satte klockan för att läsa innan skolan, men allt var ju för dumt
så klart trodde jag att redovisningen skulle gå bättre för jag läst boken.
nej, hur kan jag vara så dum? jag är så värdelös på att prata inför folk,
hela redovisningen gick ju skiiiiit!!!!!åh!
fast jag bryr mig inte, jag får ju värsta minneslockorna när jag ska prata och
sedan blir inget sammanhängande. också ser läraren ut som om jag är något sär som
inte kan prata och måste få specialbehandling..att jag inte kan något. jag pallar inte.
det är inte långt kvar nu men jag orkar verkligen inte, det är så mycket och jag kan inte koncentrara
mig längre ingenting fastnar..
nu är det iallafall lång helg så jag ska fixa med lite skolgrejer så jag inte skjuter på allt.

sedan idag på skolan så har jag insett vad allt är ytligt och vad jag har blivit förändrad, inte till det bättre
tror jag. folk man trodde kände har blivit så konstiga så jag kan inte ha känt dem så väl.
pratar över mig som om jag inte finns där, jag kanske vill följa med någon gång jag med men istället så
frågar de inte mig utan de pratar över huvudet på mig. vad är jag bra till då? i vilka sammanhang passar jag?

åhh.
måste elda nu. annars lär det bli livat.

fred&kärlek
pussen!

ensamheten gav mig ingen ro, livet kändes som en trasig bro.
jag skulle över den men var rädd för varje steg jag tog
ingen fanns vid min sida gav mig kraft gav mig mod.