jag antar att det är på tiden att börja blogga igen, eller jag har saknat det så jag ger det ett försök igen.
det är mycket som händer nu, eller som har hänt de senaste månaderna.. mycket som har varit svårt att hantera, det har varit mycket tårar och ensamma stunder. sommaren har flytit på trots att den har varit sjukt jobbig. Människor som jag behöver har varit på tok för långt borta. saknaden har varit stor.
att lyfta luren har varti sjukt svårt många gånger, jag vet inte hur jag skulle hanterat situationen.

men nu har jag iallafall bosatt mig i skellefteå, där tryggheten fanns senast. i en 3:a på sjungande dalen ( vilket underbart namn va?) med julia. i lite mer än en vecka har jag varit här uppe, det känns så rätt även om sysselsättningen är oviss. Ja, jag är arbetslös men jag är inte orolig. det ordnar sig, ingen fara. ingenting kan bli värre än det vart/är, jag uppskattar saker mera nu..nu handlar det bara om mig, galet vad jag ska ta vara på mig, nu är det slut att tycka dåligt om sig själv, klandra sig själv för saker som man inte kan rå för. Jag ska leva för mig och framför allt för vad jag tror på. jag ska söka efter glädjen och känslan igen, det är det som det här året är till för. vara den som jag kan vara.