goddagens,
nu är det äntligen helt, men man kan ju inte direkt chilla för det.
det är ändå skönt att vara här uppe, man har inte myror i brallan över att man
inte hinner träffa de man vill. och man mår inte dåligt för man inte kan vara med flera
samtidigt.

idag har jag varit i stan här med Zarah, underbara Zarah. vi tog det lugnt, inhandlande lite
saker som vi egentligen inte behövde men vad gör man inte...eller hur. jag har iallafall köpt mitt efter längtade
garn, så nu har jag börjat vikat igen:)

jag vet inte riktigt vad jag håller på med just nu, många tankar som bara snurrar omkring. blir nog ganska lätt okoncentrerad och osocial. jag vill verkligen inte vara det men det blir lätt så. det är mycket jag tänker på just nu.

ibland så är det väldigt svårt att leva upp till människors förväntningar, helst när man inte vet vad de har för några på en.. livet är kanske bra komplicerat, eller är det så att det blir vad man gör det till?

jag är hemskt dålig på att hålla kontakten med folk, men det är bara för att det gör så ont att sakna er..det är en väldigt lam ursäkt samtidigt som jag vill vara hos er så vill jag det inte. men när jag inte är hos er känner jag mig ensam, som när jag är i en mörkskog. som tur är har jag någon som håller mig i handen, men det är inte lätt att acceptera det hela tiden.

det är såå sjukt underbara människor här uppe, jag vet inte vart jag ska börja. MCtomten, du är så sjukt underbar..utan dig skulle allt stå still. kunde aldrig tänka att jag skulle möta någon som du. DU är Så bra!
och alla andra jag orkar inte dra upp alla, ni kommer nog på tal senare men jag trodde aldrig att jag skulle möta människor som har sådana fina och uppfriskande hjärtan som er, galet vad det här året kommer vara bra<3

jag vill vara här fast ändå inte, det känns liksom om livet lever sitt egna liv och solvik är isolerat från det. man vet ingenting som händer utanför. folket här har liksom blivit som en familj, det är ju bra på ett sätt men jag blir ändå orolig. jag vill inte att det ska bli så att vi är uppe i varandra för mycket nu i början så att vi kommer att tycka det är skönt att vara ifrån varandra. folk undrar liksom om smekmånaden är över i klassen, jag hoppas verkligen att den ska hålla i sig för stämningen är verkligen på topp nu även om det ligger och pyr lite här och där.

det är så svårt att veta vad man vill göra och inte, jag vet att jag vill sjunga. det är allt jag minns av mig själv, det är liksom en del av mig. det känns som det är något som jag verkligen brinner för. men jag känner mig verkligen inte motiverad eller bra nog för att kunna göra något med det. visst, då kan man undra varför jag är här? det är just därför för att jag vill se om det är något jag kan göra. det jag har insett dock som gör mig lite sorgsen, är att jag nog inte ska läsa musik på högskolan. det är verkligen inget som jag brinner för nu eller har gjort. det enda jag vill göra är att sjunga, men hur klarar man sig på det? åh, jag älskar det så mycket. så mycket att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.

aja, förlåt att det blev så långt och att det blev väldigt gnälligt och handlade bara om mig.

nu ska jag sova.
till alla närmsta skickar jag massa kärlek!                                                                                                  
puss&kram/er Mariah